I skrivandes stund pågår det diskussioner på sociala media om förslaget den svenska utbildningschefen ställer för svenska bildningssektionen till deras möte inkommande måndag. Förslaget är att flytta Kyrkoby skola och Sibbo gymnasium till nybyggnaden av Nickby Hjärta och skapa en stor svensk enhet.
Jag vill först säga att ja, min äldre dotter går just nu i Kyrkoby och ja, min yngre dotter skulle vara i den första årskullen av förskolebarn i Nickby Hjärta OM förslaget blir verklighet och OM tidtabellen håller (och om jag räknat rätt). Jag har talat med många om den här frågan, läst på och lyssnat. Ofta har jag försökt vända och vrida på den här frågan. Finns det något gått i förslaget med svensk enhetsskola i samma hus som ett gymnasium och finskt högstadium? Nix, inte ens med bästa välvilja hittar jag ett argument som håller. Och jag är vuxen och van att tänka i styrkor och svagheter, möjligheter och hot. Klassisk SWOT-analys från företagsvärlden. Nix, svagheter och hot är vad jag hittar i det här fallet.
Främst tycker jag att det inte handlar om en enhetsskola i det här fallet. Det är en skola där eleverna i klasserna 7-9 till 70% har gått i en annan skola. Lärarna måste då ta hänsyn till att bygga upp skolan och dynamiken eleverna emellan på nytt och det finns inte en kultur av smidig förflyttning mellan årskurserna.
Sen handlar det om den nya läroplanenen. Att nya tider kräver nya byggnader för att den nya pedagogiken kan förverkligas. Det finns hur många olika skolbyggnader i det här landet. Alla kan inte rivas och byggas på nytt bara för att läroplanen har ändrats. Skolor där det finns problem, måste ju åtgärdas. De där planlösningen är allt för hopplös eller inomhusluften ger problem. Men att bygga och flytta för att en läroplan skall förverkligas, det håller inte. Dessutom så hoppas jag att det är lärarna som utformar undervisningen utgående från läroplanen, inte skolhuset. Vi har duktiga lärare och deras fantasi och initiativrikedom sträcker sig långt för att förverkliga modern undervisning i gamla friska byggnader, som i Kyrkoby skola.
Adressen för var du bor i kommunen skall inte spela en roll för hurdan undervisning dina barn är berättigad till. Jag tror fast att den bästa nyckeln till ett jämlik och tryggt samhälle är en jämlik och god utbildning. För att hjälpa våra lärare och beslutfattare att nå de här målen föreslår jag att man ställer upp kvalitetsmålsättningar där man betonar samarbete, lämplig storlek på klassen och mångsidigt innehåll. Då har lärarna ett redskap de kan tillsammans använda för att bedöma och utvärdera undervisningen och beslutsfattarna en ram för hurudana skolor som behövs. För det här behövs det en plan och strategi för hur skolnätverket i Sibbo skall se ut.
Språket är en kvistig fråga i ekvationen. Jag har satt upp det som ett valtema att jag vill verka för att de yngsta barnen, tvåspråkiga eller enspråkiga skall få en bra start med en god känsla för skolspråket som hjälper dem på vägen. För de svenska eleverna, i en tvåspråkig kommun som Sibbo, hjälps de bäst i mitt tycke om de första åren är i ett svenskt rum. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att vi utvecklar språkgruppernas förståelse för varandra, använder finska och svenska aktivt och lär oss att ta del av hobbyn och undervisning på det andra språket. Men om vi tror att det löser sig genom att sätta barnen i skolor under samma tak så bedrar vi oss själva och lurar våra barn. Att lära sig ett språk så att man kan använda det är som vilken färdighet som helst. Det kräver egen insats och tid. Jag lärde inte mig heller historia genom att sova på boken eller bara genom att gå på museum.
Under dagen kom jag också till insikt under ett samtal att gymnasiet i samma byggnad som högstadiet inte är den bästa av idéer heller. Grundskolan och andra stadiet är två skilda saker. Skolorna må dela lärare men att ha dem under samma tak blir inte en bra lösning. Gymnasierna idag måste samarbeta mer med varandra över kommungränserna. Varför skall vi sätta en extra variabel i ekvationen åt Sibbo gymnasium genom att ha dem i samma hus som grundskolan när väldigt få (om ens något) annat gymnasium lever med det? Men mer viktigt är det att tänka från elevernas och studerandenas synvinkel. Många vill efter grundskolan bryta upp med den miljö man hade under värsta tonåren, göra ett aktivt val i vilken skola man väljer och börja andra stadiet i ny miljö.
Till sist vill jag skriva att jag tycker det på något vis är ledsamt att barnen och ungdomarna i elevkårerna har blivit hörda genom samma SWOT-analys som de vuxna i enkäten. På det här sättet har man fått fram svar som baserar sig på en ganska hypotetisk grund och kollrat bort vad som är barnens egentliga mening. En vuxen kan formulera sig på ett annat sätt och säga ifrån att det inte finns styrkor och möjligheter (eller hot och svagheter för den delen). Men för att få den uppriktiga viljeyttringen hos barnen är det ganska vilseledande att be dem hitta olika sidor av myntet istället för att på riktigt lyssna på dem.