Varför finns här inget liv?

Kanske för dirigerandet av trafik till en enskild hemsida är inget man gör mer år 2020? Jag har kollat trafiken och det mesta som den här hemsidan gör idag är att finnas som länk till mina andra kontaktkanaler. Trodde jag, tills jag upptäckte att e-postadressen här har varit felstavad och inte lett någonstans. Messenger på FB når mig inte heller för jag kommunicerar så lite där. Jag beklagar verkligen åt de som eventuellt har försökt nå mig och inte nått fram.

Jag konsumerar aktuell literatur, podcasts och ser på streamade YT broadcasts och är inspirerad. Sedan en tid tillbaka har jag lekt med tanken att förädla de idéer, tankar och inspiration som jag konsumerar som en hobby och liva upp bloggen här. Samtidigt är det här tiden av stark cancel-kultur då ett fel ord på twitter kan få långt gående personliga konskvenser. Samtidigt vill idealisten i mig tro att vi fortfarande kan ha ett samhälle där idéer kan kastas upp i luften, ägas av de som läser dem och föras framåt eller bemötas.

Vi lär våra barn att allt på internet finns för evigt. Så ungdomens fyllefoton kan komma fram senare. Politiska utlåtanden kommer att finnas kvar och definiera en senare. Men samtidigt vill jag tro att de som ser och läser gamla inlagor på nätet också kan se att man växer och förändras som person – och tur det, vem vill ha en som inte har kastat sig ut och stått för något för att sedan komma till nya insikter. Och utan riskfyllda insikter som vi kan dela blir det ändå rätt tråkigt och stagnerat.