Aktuellt

Småbarnspedagogiska planer

Yles valkompass frågade om kommunerna ska erbjuda gratis småbarnspedagogik i dagvården för alla barn. Jag svarade att jag är delvis av olika åsikt. Min motivering var följande:

Jag tycker att småbarnspedagogiken är viktig och tillhör alla gradvis ifrån lekåldern. Samtidig har dagvården två uppgifter här. Dels vård av barnet för att föräldrar skall ha en jämställd möjlighet till arbete. Och för barnet är det också viktigt att i en social miljö lära sig nya färdigheter. I dag har familjerna rätt långt många möjliga lösningar för hur de vill ge barnen svar på de här behoven. Gratis kommunal dagvård skulle subventionera en möjlighet på bekostnad av andra alternativ. Satsa i stället på att många olika lösningar innefattar hög kvalitet av småbarnspedagogik, den kan göras på många sätt.

Jag plockade ihop statistik från Yles sidor i den här frågan, mest för att kolla hur åsikterna går i Sibbo. Sen knåpade jag ihop följande graf. I den här frågan frågan hade kandidaterna i de olika partierna spridda åsikter. Förlåt kandidater från KD, Piratpartiet och Vänsterförbundet, ni föll bort för att jag inte ville peka ut enskilda individers åsikter så starkt.

 

I kommentarerna har många tagit fasta på den ekonomiska frågan, har man råd? Många skriver positivt om att ta fortsätta ta ut olika avgifter beroende på föräldrarnas inkomster. Det här är den syn jag också delar. Dagvården kostar och den skall vara avgiftsbelagd, efter inkomst.

Ingen har ändå tagit fasta på den realitet som vi har i Sibbo. Skulle det inte finnas olika möjligheter; klubbar, privat dagvård, lekis, hemvårdsstöd med Sibbotillägg så skulle de kommunala dagvårdsplatserna ta slut. Det finns många alternativ till buds idag. Om man skänker ut en tjänst gratis skulle det slå hål på valfriheten och möjligheten att hitta lösningar som passar bäst för den egna familjen.

En viktig målsättning är att alla barn skall ha möjlighet till småbarnspedagogik av hög kvalitet. Hur skall vi säkerställa det för alla barn? Gratis dagvård för alla leder säkert till att vi snart kan kalla dagis för de minsta för förskola som de gör i Sverige. Alla timmar på dagis behöver inte vara pedagogik. Små barn, speciellt de under 3 år har behov av att bara vara, bli omskötta, vara i famnen och leka fritt. För att alla barn skall ha möjligheter till bra småbarnspedagogik behövs säkert lösningar som passar familjer i olika livssituationer. Någon form av gratis pedagogik för barn under förskoleåldern behövs. Men inte automatiskt hela dagvården och inte automatiskt alla.

Gratis bibliotek

I dag publicerades den stora Yle valkompassen. En av frågorna handlade om gratis bibliotek. Jag kan avslöja att också Helsingin Sanomat hade en liknande fråga. Mitt svar var att jag absolut tycker att lånande av böcker på biblioteken skall vara gratis.

Jag har svårt att motivera varför jag känner så starkt för att bibilioteken skall vara gratis. Det finns många andra frågor där jag igen tycker att en avgift kan vara skälig så att man känner att tjänsten/varan/servicen har ett värde. Men bibilioteken har jag alltid tänkt att skall vara gratis.

Ett minne från barndomen är att jag var en ganska flitig kund på Sibbo nya bibliotek. En dag kom den dagen då jag och min tre år yngre bror skulle gå och fixa bibliotekskort åt honom. Jag minns att han frågade ängsligt om det kostar att låna. Jag kommer ihåg känslan. ”Kosta, nej, det kostar inget.” Tanken på att låna böcker skulle kosta kändes fel.

Ett annat minne från lite senare i livet var när jag läste Stephen King’s dystopiska thriller, The Running Man. Den beskrev ett framtida samhälle där ordningen hade bytts till civil olydnad. En av de centrala figurerna  hade skaffat sig sin utbildning genom att smyga sig in till huvudbiblioteket i Boston med ett förfalskat bibiliotekskort. All information i det fiktiva samhället var förbehållet en smal elit.

Kanske det var där och då som jag insåg att vägen till jämlikehet och social rättvisa kommer från att läsa, ta reda på och kritiskt granska. Och att den rätten tillkommer alla. Jag har spenderat en lång tid i att förfina min konst i att ta reda på fakta och använda kunskapen till något gott. Måtte biblioteken vara gratis också i framtiden, så att barn kan få upptäcka glädjen i att läsa.

Den stora skolfrågan

I skrivandes stund pågår det diskussioner på sociala media om förslaget den svenska utbildningschefen ställer för svenska bildningssektionen till deras möte inkommande måndag. Förslaget är att flytta Kyrkoby skola och Sibbo gymnasium till nybyggnaden av Nickby Hjärta och skapa en stor svensk enhet.

Jag vill först säga att ja, min äldre dotter går just nu i Kyrkoby och ja, min yngre dotter skulle vara i den första årskullen av förskolebarn i Nickby Hjärta OM förslaget blir verklighet och OM tidtabellen håller (och om jag räknat rätt). Jag har talat med många om den här frågan, läst på och lyssnat. Ofta har jag försökt vända och vrida på den här frågan. Finns det något gått i förslaget med svensk enhetsskola i samma hus som ett gymnasium och finskt högstadium? Nix, inte ens med bästa välvilja hittar jag ett argument som håller. Och jag är vuxen och van att tänka i styrkor och svagheter, möjligheter och hot. Klassisk SWOT-analys från företagsvärlden. Nix, svagheter och hot är vad jag hittar i det här fallet.

Främst tycker jag att det inte handlar om en enhetsskola i det här fallet. Det är en skola där eleverna i klasserna 7-9 till 70% har gått i en annan skola. Lärarna måste då ta hänsyn till att bygga upp skolan och dynamiken eleverna emellan på nytt och det finns inte en kultur av smidig förflyttning mellan årskurserna.

Sen handlar det om den nya läroplanenen. Att nya tider kräver nya byggnader för att den nya pedagogiken kan förverkligas. Det finns hur många olika skolbyggnader i det här landet. Alla kan inte rivas och byggas på nytt bara för att läroplanen har ändrats. Skolor där det finns problem, måste ju åtgärdas. De där planlösningen är allt för hopplös eller inomhusluften ger problem. Men att bygga och flytta för att en läroplan skall förverkligas, det håller inte. Dessutom så hoppas jag att det är lärarna som utformar undervisningen utgående från läroplanen, inte skolhuset. Vi har duktiga lärare och deras fantasi och initiativrikedom sträcker sig långt för att förverkliga modern undervisning i gamla friska byggnader, som i Kyrkoby skola.

Adressen för var du bor i kommunen skall inte spela en roll för hurdan undervisning dina barn är berättigad till. Jag tror fast att den bästa nyckeln till ett jämlik och tryggt samhälle är en jämlik och god utbildning. För att hjälpa våra lärare och beslutfattare att nå de här målen föreslår jag att man ställer upp kvalitetsmålsättningar där man betonar samarbete, lämplig storlek på klassen och mångsidigt innehåll. Då har lärarna ett redskap de kan tillsammans använda för att bedöma och utvärdera undervisningen och beslutsfattarna en ram för hurudana skolor som behövs. För det här behövs det en plan och strategi för hur skolnätverket i Sibbo skall se ut.

Språket är en kvistig fråga i ekvationen. Jag har satt upp det som ett valtema att jag vill verka för att de yngsta barnen, tvåspråkiga eller enspråkiga skall få en bra start med en god känsla för skolspråket som hjälper dem på vägen. För de svenska eleverna, i en tvåspråkig kommun som Sibbo, hjälps de bäst i mitt tycke om de första åren är i ett svenskt rum. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att vi utvecklar språkgruppernas förståelse för varandra, använder finska och svenska aktivt och lär oss att ta del av hobbyn och undervisning på det andra språket. Men om vi tror att det löser sig genom att sätta barnen i skolor under samma tak så bedrar vi oss själva och lurar våra barn. Att lära sig ett språk så att man kan använda det är som vilken färdighet som helst. Det kräver egen insats och tid. Jag lärde inte mig heller historia genom att sova på boken eller bara genom att gå på museum.

Under dagen kom jag också till insikt under ett samtal att gymnasiet i samma byggnad som högstadiet inte är den bästa av idéer heller. Grundskolan och andra stadiet är två skilda saker. Skolorna må dela lärare men att ha dem under samma tak blir inte en bra lösning. Gymnasierna idag måste samarbeta mer med varandra över kommungränserna. Varför skall vi sätta en extra variabel i ekvationen åt Sibbo gymnasium genom att ha dem i samma hus som grundskolan när väldigt få (om ens något) annat gymnasium lever med det? Men mer viktigt är det att tänka från elevernas och studerandenas synvinkel. Många vill efter grundskolan bryta upp med den miljö man hade under värsta tonåren, göra ett aktivt val i vilken skola man väljer och börja andra stadiet i ny miljö.

Till sist vill jag skriva att jag tycker det på något vis är ledsamt att barnen och ungdomarna i elevkårerna har blivit hörda genom samma SWOT-analys som de vuxna i enkäten. På det här sättet har man fått fram svar som baserar sig på en ganska hypotetisk grund och kollrat bort vad som är barnens egentliga mening. En vuxen kan formulera sig på ett annat sätt och säga ifrån att det inte finns styrkor och möjligheter (eller hot och svagheter för den delen). Men för att få den uppriktiga viljeyttringen hos barnen är det ganska vilseledande att be dem hitta olika sidor av myntet istället för att på riktigt lyssna på dem.

Om Kyrkoby skola

Förra hösten, på Nickby marknad lekte mina barn med andra barn de kände från skolan och musiklekis. De lekte vid klätterställningarna på nordsidan av Nickby Hjärta. Jag stod och talade med föräldrarna till de andra barnen och vi skrattade åt att ett tonåringarnas skola hade klätterställningar som passade väl till lekålderns barn. Lite senare talade jag med mamman till de andra barnen igen och hon berättade att kommunen planerar att flytta Kyrkoby Skola till tillbyggnaden av Nickby Hjärta. Planen lät så galen att jag inte riktigt trodde på den. Varför skulle man flytta en skola som fungerar i ett hus som just blivit renoverad?

Först under julhelgen vaknade jag till insikt. Det fanns alltså seriösa planer, planer som redan blivit behandlade i fullmäktige där förslaget var att flytta in de små eleverna från förskola i Nickby Hjärta. Öppen för att hitta goda skäl tog jag reda på mer om planerna och desto mer jag letade ju mer vanvettigt verkade det. Då bestämde jag mig, något måste göras för att våra barn skall få en bra utbildning.

Jag gav lillfingret åt gräsrotsaktivismen och den tog hela handen. I alla de möten jag har haft med beslutsfattare och politiker har jag försökt förstå; hur kunde det gå så att tvåspråkiga jätteskolor är något som skall stå till buds för våra barn? I de möten jag har haft med föräldrar, barn och ungdomar har jag inte hittat en enda som tyckt att flytten är vettig. Jag hoppas att det sunda förnuftet ännu vinner och förslaget om att flytta Kyrkoby skola och Sibbo Gymnasium till Nickby Hjärta faller. På måndagen 6.3 har svenska utbildningssektionen ett möte där det här står som förslag. Måtte det inte gå igenom.